innan jag öppnade café idag blev jag så ledsen
torkade tårarna för att ta emot dagens första kunder
tre grabbar från "stan"
cafélunch fick duga kom dom överens om
vilken ost är det på paninin va första frågan
det vet jag ju inte eftersom den kommer färdigpackad
andra frågan va om pannkakorna är hemgjorda
nej det är dom ju inte heller
en säger: kanske den elaka kocken skulle komma hit
såg inge humor i det hela
hade egentligen bara lust att påminna dom om vilken dörr dom kom in genom
men jag log & gjorde som dom sa
dom är säkert van från "stan" att pannkakorna gräddas på plats - NOT
hembakat eller hemgjort?? Nej det är inte gjort hemma hos mig!
det är gjort för att funka för en ENSAM person att driva detta lilla café
jag funderar på att ge upp...men vilket misslyckande
tror inte det är många som förstår vilket lass man drar
som egen företagare i denna lilla by & kommun
dessutom ensam & inge lön
skulle gärna ha en kompanjon
men det finns det ju inte ekonomi till
förmiddagen blev lite "ruschig"
fika, smörgåsar, nachotallrik & glass såldes
sen blev det lugnare så då va det dags att ta hand om kaoset bakom
man är ju både diskare & allt som hör caféet till
ja inte vet jag...från att varit sååå lycklig till att bli sååå ledsen
som att hoppa från toppen på berget rakt ner i backen
tittade till mammas hus efter arbetsdagen
det tog emot, ska nog inte åka dit i mörkret mer
kvällen bestod av gråt & gråt
va & tände ljus vid pappas grav
sen hade jag ett långt samtal med min bäste vän
nu väntar kudden
för att orka upp i morgon
hoppas verkligen att morgondagen känns bättre
Kram på er som fortfarande följer min blogg!
En stor kram till dig Anna!!
SvaraRadera/Ulrika
Tack Ulrika <3
RaderaVa bra att det finns trevliga gäster också, de andra får man stå ut med ... men när du inte är i riktig form så är det klart att du lägger märke till de som sticker ut negativt.
SvaraRaderaDu är en kämpe, Anna! Du kan bara följa din egen känsla, ingen annan kan göra det åt dig. Djupa dalar följer med den som mist någon kär, så är det vare sig vi vill eller inte. Fortsätt och skriv Anna, jag tror att det hjälper dig att sätta ord på dina tankar och känslor.
Jag har precis läst ut en bok, "jag kommer sen ..." som handlar om diskoteksbranden i Göteborg. Skriven av en mamma som miste sin dotter i branden, livet före, branden, livet efter, om alla känslor, bearbeterning, alla faser man måste igenom, hur olika människor tacklar sorgen men också hur ljuset sakta kommer tillbaka ...
läste medan tårarna rann, men hur skönt det är att inse att hur eländigt livet än ter sig så går vi vidare mot nya mål ... Elwira, Maja och Ronny behöver dig också!
kramar från Inger
hoppas du orkade läsa
Tack för ditt stöd Inger! Samtidigt som jag bara vill lägga mig ner o ge upp så ser jag framemot att plocka fram minigolfbanan vid café..det är så dubbelt o blandade känslor mest hela tiden. Det som är jobbigt just nu är att jag har ont i magen o känner mig nervös för att gå till jobbet.
Radera