Älska mig mest...

...när jag förtjänar det minst

för det är då jag behöver det mest

usch va drygt det är

jag vet att jag klagar fruktansvärt mycket

jag är trött på det själv

men jag har ingen ork att förändra något just nu heller

hur jag än gör så har jag sorg i hjärtat

tar väl massvis med tid att lära sig leva med det

Astrid Lindgren sa:

dränk barnen i kärlek så kommer folkvettet av sig självt

klok gumma det där

känner mig så jävla kass för jag kan inte leva upp till det nu

jag känner mig bara sur & eländig

vilket resulterar i att barnen är lika mot mig

vilket i sin tur gör det hela lite kämpigare ändå

hur fan kommer man ur ekorrhjulet liksom?!

gäller att ha ork & det fattas just nu

har tagit bort en del stressmoment i vardagen som jag kan påverka just nu

älskar mina flickor & jag vill att dom ska få ha en glad mamma

sjukdom som jag skrev om i tidigare inlägg verkade va en bluff

inget fel på någon av flickorna dagen efter

hoppas vi klarar oss

förmiddagen idag har vi tillbringat ute på gården

Elwira har tränat på att åka längdskidor

Ronny fixade en bana med skotern på eftermiddagen

kanske det blir lite lättare att åka på den

solen & värmen med den tinade upp mitt sorgsna hjärta en aning

middagen intogs vid station

älskar att vara där men jag blir så arg när jag inser att pappa inte är där

blir så jävla arg när jag tänker på hur han misskött sin kropp

tror aldrig han förstod allvaret i diabetes

eller konsekvenserna av att ignorera sjukdomen

inte ville han väl dö nu

inte ville vi det heller

han va ju mitt i livet & hade massor kvar att både ge & ta

nej fy rutti säger jag bara

fortsätter kvällen med att leta solresa

ha det så bra

kram & god natt