usa

usa

söndag 28 april 2013

Helt ärligt...

så vet jag inte hur jag ska orka mer...
motgångarna haglar på mig
vi hade planerat att vi skulle åka till Stockholm
för att ta hand om varandra, ladda batterierna & ha roligt
vi skulle sova ostört en hel natt & ha sovmorgon
allt började ju bra & enligt planerna
tills brorsan ringer & berättar att det inte alls är bra med Milou
jag ber honom åka till Falun med honom
en kvart innan Magnus Ugglas show ska börja ringer han igen
jag får prata med en veterinär
hon berättar att han troligtvis fått ett blodtrycksfall
det gjorde honom så svag, hon hörde hans hjärta väldigt svagt
jag berättar att flera av hans syskon dött pga hjärnblödning
hon kunde inte inte utesluta att det inte var det som skett
hon säger "han är muskulös & fin i kroppen
han har inte lidit & jag ser att han haft ett bra liv
men nu är han stressad & mår dåligt av situationen"
jag fick lov att ta beslutet att hans tid va slut...
men inte nu!!!! jag skulle ju varit med honom...
han skulle fyllt 15 år idag
 
 
han har varit vid min sida i nästan hälften av mitt liv
många tänker "men det är ju bara en hund"
jo visst...men det har varit stark kärlek mellan mig & denna hund
förlusterna & sorgen är tät nu
jag hinner inte andas
som någon sa "när det kommer så här tätt är det inte konstigt
att man går på knäna"
men alla förstår inte det riktigt & det tycker jag är jobbigt
det känns som att jag måste försvara mig för det jag känner
kvällen blev ju rätt misslyckad
snabbt till rummet när showen var slut
grät oss igenom natten, blev några timmars sömn
vaknade tidigt & ville bara hem
bussen skulle inte gå hem förrän 15
vi skulle inte stå ut att vara i Stockholm bland massa folk & va ledsna
brorsan med familj kom & hämtade oss tidigare
aldrig någonsin har jag nog varit så glad över att se min bror
tänk att dom åkte så långt för att hämta oss
det är kärlek det
hämtade våran bil i Björbo
det enda vi fick med oss hem va ett tomt koppel & tomma matskålar
just nu gråter vi ikapp här hemma
Elwira undrade varför man inte kunde ge han medicin så han lever länge
tyngsta tiden i mitt liv är här
måste torka tårar nu..
på återseende
KRAM

2 kommentarer:

  1. Inte för att det hjälper så värst mycket, men skickar en stooor kram till dig Anna!! Du har tvingats gå igenom mycket det här året. Tillåt dig att sörja och att gråta.

    Kram
    Ulrika

    SvaraRadera
  2. Tack Ulrika!

    Det som behövs nu är förstående människor & omtanke.

    Kram

    SvaraRadera