är det inte så man säger
min kära lilla 3 åring & jag är inte riktigt överens
hon är som ett minfält
man vet aldrig när det exploderar
hela barngympan gick jätte bra
ända tills vi skulle hem
hon började morra lite om att hon inte ville hem
morrandet övergick i småskrik
min telefon ringde
dum som jag var så vände jag ryggen & gick undan lite
om jag skulle ha en chans att höra vad mannen sa
efter en stund hör jag hur flera föräldrar säger till Maja
hon skriker högt!!!
hon står & häller ur vattnet ur sin vattenflaska
på golvet & sin egen jacka
gaaaahhhh!!!! mitt tålamod tar slut!!!
jag tar ordagrant ungjäveln under armen & går ut i bilen i ren ilska
pust stånk & stön
vi hade tänkt att dom skulle få bada när vi kom hem
men det fick bli urtråkig duschning istället
barnen i säng
jag & mannen spisade varm macka av tacorester
jag känner mig så himla kass som förälder
som inte kan bemöta Maja bättre när hon sätter sig på tvären
jag vet vad jag borde
gå ner på barnets nivå, behåll lugnet
ja...när man gjort det & hon ökar tempot ändå då
jag får ju räkna till 100 flera gånger om
att en sån trevlig unge kan bli så hemsk
ja ja..det är livets gång
småsyskon i tanke...nej skulle inte tro det ;)
i morgon ska jag gå på teater med knattarna på jobbet
snart är det fredag igen också
ja men just ja...det är ju kvällsmöte i Vansbro i morrn
mindre kul tycker jag
nåväl det blir väl någon rå
ha det gott
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar