Utan dina andetag...

ja gott folk

jag ska ge er ett livstecken från mig

om det nu finns nån som fortfarande kollar till min blogg

i helgen som var

närmare bestämt lördagen den 10/12

blev jag utan min pappas andetag

han drog sin sista suck endast 57 år gammal

som man alltid frågar sig

VARFÖR???

när någon hastigt lämnar oss

men finns det något svar

nej...

finns det ett liv efter döden då??

ja...

jag tror på andevärlden

för er som inte vet vem min pappa var så kan jag ge en liten beskrivning

alltid glad, ärlig, min trygghet, min bästis

han hade glimten i ögat och skojade oftast

en glad skit på utsidan

men på insidan bodde en trasig man

han har misshandlat sin kropp i alla år

vilket gjorde att hans kropp kände sig slut i tidig ålder

vad som gjorde att han inte orkade längre

det vet vi inte än...

han har obducerats idag

så just i skrivande stund undrar jag vart han är

???

igår kväll va han till min brors hus och tittade till dom

vidare till mig en vända

för att avluta hemma hos mor

det är vad jag tror alla fall

men idag känner jag ingenting...

att se min pappa ligga död är det värsta jag upplevt

att dag nr 2 åka och se honom

kall...blek...ensam

men framförallt att få se honom med ett nöjt ansiktsuttryck

kändes dock lite bra mitt i bedrövelsen

har inte fattat

vill inte fatta

jag väntar fortfarande på att han ska komma hem igen

säga att han skoja

han kom till mig dagligen

minst en gång per dag

han var min vardagshjälte

hur fyller man upp detta stora tomrum som han lämnat

hur kunde han gå och dö nu

skulle kunna skriva hur länge som helst

om alla funderingar jag har

men jag stannar här

idag...

Over And Out