Jag kommer hem igen till jul

sjunger Peter Jöback...

men det gör inte min pappa

läser man min blogg nu så kommer den mest handla om mina känslor

som inte är särskilt positiva just nu

men jag känner att det kan vara lite bearbetning

att "skriva av sig"

dagarna hitills har gåt rätt så bra

men kvällarna & nätterna ger mig ångest

känns som att nån vill dra åt ett snöre runt min hals

jag har känt hjärtesorg tidigare i livet

nu känner jag att nån tagit en bit av mitt hjärta

det värker i hjärtat

det saknas nåt

jag har i dagarna två varit till bårhuset

tänt ett ljus i en lykta på trappen där

tittat i nyckelhålet & sett kistan

ska jag be att få se han igen eller inte

jag ska se han igen

min bror vill göra det efter helgen

ska jag vänta tills då eller ska jag gå före

har ångest varje dag för allt jag gör

jag är lättskrämd just nu

ringer de på telefon eller knackar på dörren

håller hjärtat på att stanna

natten som gick va hemsk...

jag va livrädd men vet inte för vad

vi fick besked idag varför pappa inte orkade mer...

han fick en stor hjärtinfarkt som gjorde att han dog direkt

min pappa va som en tickande bomb

njurarna va slut

kärlen till hjärtat va helt ihop kladdade

han har haft en infarkt tidigare

inget vi vet om

diabetiker kan ha tysta infarkter tydligen

att vara trött en tid i livet kan va tecken på det

på senare år har han kunnat somna sittande vid köksbordet

när som helst på dygnet

vi runt omkring honom har tjatat & tjatat att det måste va nåt fel

men han har behållt masken på

utåt sett va han alltid glad & skojfrisk

inget fel på han tyckte han själv

hur som helst så har jag en stor förlust just nu

jag vädjar till alla att vara rädd om varandra

livet kan förändras på ett ögonblick

Carpe Diem