Gråtmild...

igår var jag & tjejerna & deras faster på marknad

en förmiddag som jag tror uppskattades av tjejerna

dom lämnades till farmor & farfar

vid deras sommarstuga

dom hade längtat efter att få vara där

själv skulle jag försöka ladda till kvällens fest

30 års kalas med kryckdragning

hade lite ont i huvudet & kände mig nere

extra saknad av pappa

väl framme verkade det att bli trevligt

supergod mat, thaimat

men som sagt, jag hade inte rätta gnistan

det pratades om ålder

nån sa: - "livet stannar vid 30, titta bara på Anna"

den lilla gnistan som fanns slocknade

jag försökte & försökte

men jag kände mig bara ledsen

kvällen tog slut vid 23 för mig & min man

idag gråter jag över det mesta

jag tänker också på det "nån" sa

hur fan mena han???

som jag ser det så har jag ett välfyllt liv

jag har man, barn, ett fint hem & jobb

i mina ögon har jag mer än denna "singelkille"

men vi ser ju olika på saker uppenbarligen

men det kan inte hjälpas att jag blir jävligt förbannad

vad ger honom rätten att göra mig ledsen?

vad får honom att må bra av att mobba mig?

nej usch...

såg många andra korkskallar under kvällen också

som betedde sig dumt mot andra

fantastiskt att spriten har sån verkan på folk

jag ska hålla mig med dom jag mår bra av att vara med

dom som förstår vad livet går ut på

ett tips på vägen...

gör någon glad!

Kram på er