olycklig...

fy rutti va ledsen jag är

för en stund sen tyckte jag att jag fått lite grepp om situationen

men nu är det nattsvart igen

jag hatar att gråta

jag grät så mycket innan jag öppnade café idag

tänkte nästan låta bli att öppna

jag står inte ut men vet ändå inte vad jag ska göra

om man ändå hade något konkret som man visste att skulle göra gott

men det känns inte som det finns någonting just nu

jag hatar att känna så här

jag kan bara inte acceptera situationen

dagen har rullat på sakta men säkert

den avslutas som vanligt hemma i soffan

mamma kom hem från kläppen

tittade på Så ska det låta med oss

ledigt i morrn, behövs just nu

vill inte känna nå typ av ansvar

ha det gott alla goda människor

// KrAm //