fy rutti för dessa dagar
när tårarna & klumpen i halsen ständigt är här
dagen började med att våran bröllopslåt spelades på radion
Kent - Utan dina andetag
började gråta, dock inte av lycka
tänkte tillbaka på vilken lycklig tid det var då när vi gifte oss
pappa levde & va lika lycklig som vi
dagen har annars rullat på i lagomt tempo
när jag slutade åkte vi till "buo" & titta
grät & grät & grät
sååå mycket minnen
tänk va pappa slitit i många år för att få det som han ville där uppe
han har jobbat hårt & slitit i sina dagar
för att vi alla skulle få det bra
dåligt med valuta för alla år kan jag tycka
eftersom han blev amputerad & aldrig riktigt kom tillbaka efter det
sen olyckligtvis lämnade oss för gott
kommer jag nånsin över detta?!
hur ska jag kunna leva resten av mitt liv utan min fina pappa?!
han saknas varje minut
det värker i mitt bröst
sista arbetsdagen för veckan väntas i morrn...skönt
skulle bara vilja vara utan alla måsten o förpliktelser ett tag
Kram & God Natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar