Nu finns det på prent...

det sved bra nog när Brandser ringde

ville ha oss till kyrkogården för stenen hade kommit

det är så defenitivt

usch vad det värker i mig

ja vet...många säger det...det blir bättre

men just nu är det outhärligt

har planer på att ge upp alla mina verk just nu

kanske inte ska fatta viktiga beslut i denna stund egentligen

flyter på ett tag få se vad det blir

jag skulle vilja ha ett "tecken"

mitt grubbleri gör mig gråhårig

mamma hittade gamla foton när hon städade altanen

det var från mor & fars umgänge med vänner

grillfester på den magiska stranden vid forsen

något dom gjorde väldigt ofta förr

det var innan pappa amputerade foten

han var "liten" i kroppen i jämförelse med senaste tiden

ett glas upphöjt i handen

 ett stort leende på läpparna & glimten i ögat

 så som bara pappa kunde

så som vi minns honom

tårarna rinner från min kind

jag känner hopplöshet

jag vill inte skriva & nämna honom i dåtid

jag vill ha honom här & nu

...